Vea- life ain't easy!

Jag vill inte att det ska vara så. Men jag märker att mitt universum har krymt. Att jag inte engagerar mig i andra lika mycket längre. Att de mesta kretsar kring mig. Mina jobb. Mitt liv. Mina rörelser. Det är lite kväljande. Jag märker också att samtalen mellan mig och någon jag inte träffat på länge oftast kommer att handla om mig. Vad jag gjort och vilka utmärkelser jag fått. Vad jag ska göra härnäst. Jag känner mig obekväm men svarar snällt. Efteråt har jag dåligt samvete för att jag tog så mycket plats. Det var inte menat så och de va oftast inte ja som valde blev bara det ena svaret efter de andra. Det märks mellan mig och en partner också. Jag har glömt lite hur det är att ge medvetet. För jag ger allt i jobbet och har därför ingenting över när jag stämplat ut. Jag är den gammeldagsa pappan som slänger sig på soffan och läser tidningen och fiser när ja kommit hem. Det är den där längtan efter att få vara ifred med sig själv. Sin kropp. Jag är liksom verktyget om ni förstår, ja behöver svisha om och bara bli mig när jag kommer hem men de är svårt och tänka bort och slappna av. I-landsprobelm men endå lyxproblem som skulle kunna leda till att jag blir den där egoistiska röven som kommer att leva ensam. Det där som kommer svara, äh det finns ingen som orkar leva med mig. Lite som en uppblåst gammal dramatenskådis i vinröd morgonrock, vitsminkad i ansiktet och med grått hår på bröstet: så, nu är jag här i detta rum. Får jag be alla sluta andas så att luften räcker till mig. Jag har så förbannat stora lungor, förstår ni?


SÅ kommer ja aldrig bli, men någonting spännande händer. Man slutar ställa vanliga krav på stora egon. På människor som lyckats i sitt jobb. De kan komma lite halvfulla till jobbet, slänga ur sig elakheter, prata i timmar om bara sig själva.
Still we love them, för vi kräver inge mer än att de lyckas på jobbet.
Därför får de heller aldrig chansen att krypa ur sina arslen och kolla hur alla andra uppfattar verkligheten.

Det är osmakligt och vara egoist den gör en svullen och ful.