Varför är vi alla så rädda ?
Varför är vi alla så rädda ? rädda för att försöka, så rädda för att förlora något som inte ens finns. så rädda för att ta ställning till vardagen och prova på nya saker ? varför räknar vi bara med att saker och ting inte ska funka innan vi ens tänkt tanken till att pröva på dom, varför ger vi upp så lätt ? ja menar visst kan vi bli svikna, bortglömda eller jävligt förbannade på vägen men vi kan lika gärna bli fruktansvärt lyckliga...
Men då måste man våga chansa, och man måste våga vara opptimist.
Men de är ju det som jag alltid tar upp att man är rädd för att bryta vardagliga vanor. När en person tappar sitt mönster så tappar den oftast sig själv också utan att ens märka det eftersom att uppbygnaden av ett spår är bara som att soppa igen dom gamla..tror man, tills man inser att dom gamla kommer alltid förfölja än tills man själv tar iuti med dom och lägger dem på de hyllplan som man är redo att acceptera dom på. Detta är också väldigt olika från person till person. Men oftast så är början densamma men slutet olika.. Jag är trött på att inte våga, jag är trött på att sitta och längta och fundera och tråna.. jag vill inte längre.. Men att sätta mina drömmar i verklighet känns så otroligt långt borta,, så att jag väljer att skjuta på dom ännu mera.. så typiskt mänskliga puckon.
Inte fan väljer väl katterna att jaga möss om två veckor istället för right away, dom ser till att få tag i den där musjäveln om dom väl fått upp ögonen för en. Men vi mänskliga idioter vi finner i ide'er som kanske är näst intill perfekta och tänker - Aja de får bli sen, först ska ja bara........
Ja säger bara en sak, människor är dom dummaste djuren ever !
Men då måste man våga chansa, och man måste våga vara opptimist.
Men de är ju det som jag alltid tar upp att man är rädd för att bryta vardagliga vanor. När en person tappar sitt mönster så tappar den oftast sig själv också utan att ens märka det eftersom att uppbygnaden av ett spår är bara som att soppa igen dom gamla..tror man, tills man inser att dom gamla kommer alltid förfölja än tills man själv tar iuti med dom och lägger dem på de hyllplan som man är redo att acceptera dom på. Detta är också väldigt olika från person till person. Men oftast så är början densamma men slutet olika.. Jag är trött på att inte våga, jag är trött på att sitta och längta och fundera och tråna.. jag vill inte längre.. Men att sätta mina drömmar i verklighet känns så otroligt långt borta,, så att jag väljer att skjuta på dom ännu mera.. så typiskt mänskliga puckon.
Inte fan väljer väl katterna att jaga möss om två veckor istället för right away, dom ser till att få tag i den där musjäveln om dom väl fått upp ögonen för en. Men vi mänskliga idioter vi finner i ide'er som kanske är näst intill perfekta och tänker - Aja de får bli sen, först ska ja bara........
Ja säger bara en sak, människor är dom dummaste djuren ever !
