Gör vad du kan!
Har jobbat idag, Skulle egentligen ha shoppat med pappa men kunde inte säga nej till jobbet en gång till så det var bara att pallra sig upp och iväg i morse till jobbet. Och det finns inge värre än sura bittra människor som kommer dit och inte tycker något passar,så vafan gör dom där?! kan dom bara gå därifrån och ta ut aggresionerna på den/dom personfanskapen är irriterade på ist ! iaf... lugn veronica..! höhö
Å sen när jag satt på tåget hem så var det en unge som var på gränsen till tjockis med en lila kjol och lila tights och det är ju skitsamma ungar kan juh ha på sig inprinsip vad som helst.. Men när jag satt där och stirrade på hennes fula kjol samtidigt som hon flängde runt på säterna och hoppade upp och ner på stången vid dörrarna så började jag tänka på mina problem som blandat sig till en stor jävligt störande röra som jag inte har en aning om hur jag ska fixa till eftersom att allting har blivit väldigt överdrivet och förstorat och jag har ingen talan i saken så att tänka på det blev väldigt frustrerande, så då vart det helt plötsligt mycket roligare och kolla på den tjocka ungen med hennes fula lila kjol. Och då kom jag att tänka på dom där stackars människorna som verkligen har det pissigt. Dom som inte har någon som helst familj, hem eller jobb. Ja menar det är väldigt många av den kategorin som tar självmord varje år. Och jag läste något om en sådan här situation förut. Och då var det en sån hära person som verkligen hade förlorat allt, han hade ingenting. Och han var på väg att ta självmord han åkte till platsen han skulle ta livet av sig på. Och när han kommit fram dit så tappade han sin vante och då var det en liten flicka som kom från ingenstans och plockade upp den åt honom gav honom ett leende och sedan försvann. och den här händelsen gjorde att mannen inte längre ville ta livet av sig, så allt han behövde var en hjälpande han men framför allt ett leende. Hur fantastiskt är inte detta ?! Så om vi bara ler en extra gång nästa gång vi ser någon som ser ut att behöva ett, så kanske vi har gjort dennes dag, eller räddat hans/hennes liv.
Tänk på det..
Gör vad du kan,
Med det du har,
Där du är.
saknaden är stor... det svider av längtan varje gång min hjärna fladdrar iväg och börjar tänka på dig.. och varje gång de händer.. kommer tårarna...Hur handskas jag med det ?
Å sen när jag satt på tåget hem så var det en unge som var på gränsen till tjockis med en lila kjol och lila tights och det är ju skitsamma ungar kan juh ha på sig inprinsip vad som helst.. Men när jag satt där och stirrade på hennes fula kjol samtidigt som hon flängde runt på säterna och hoppade upp och ner på stången vid dörrarna så började jag tänka på mina problem som blandat sig till en stor jävligt störande röra som jag inte har en aning om hur jag ska fixa till eftersom att allting har blivit väldigt överdrivet och förstorat och jag har ingen talan i saken så att tänka på det blev väldigt frustrerande, så då vart det helt plötsligt mycket roligare och kolla på den tjocka ungen med hennes fula lila kjol. Och då kom jag att tänka på dom där stackars människorna som verkligen har det pissigt. Dom som inte har någon som helst familj, hem eller jobb. Ja menar det är väldigt många av den kategorin som tar självmord varje år. Och jag läste något om en sådan här situation förut. Och då var det en sån hära person som verkligen hade förlorat allt, han hade ingenting. Och han var på väg att ta självmord han åkte till platsen han skulle ta livet av sig på. Och när han kommit fram dit så tappade han sin vante och då var det en liten flicka som kom från ingenstans och plockade upp den åt honom gav honom ett leende och sedan försvann. och den här händelsen gjorde att mannen inte längre ville ta livet av sig, så allt han behövde var en hjälpande han men framför allt ett leende. Hur fantastiskt är inte detta ?! Så om vi bara ler en extra gång nästa gång vi ser någon som ser ut att behöva ett, så kanske vi har gjort dennes dag, eller räddat hans/hennes liv.
Tänk på det..
Gör vad du kan,
Med det du har,
Där du är.
saknaden är stor... det svider av längtan varje gång min hjärna fladdrar iväg och börjar tänka på dig.. och varje gång de händer.. kommer tårarna...Hur handskas jag med det ?
Kommentarer
Trackback
