:)

hello friendos!

It's been a while now... but who cares really ;)

Jag har varit mycket på resande fot på senaste, Gotland Värmland och i detta ögonblick så sitter jag på tåget till fallköping och ska träffa min syskon! Det ska bli kul har inte träffat min brorsa på hundra år eller min syrras unge så ska bli trevligt åker hem igen på fre sen är de jobb jobb jobb, har varit väldigt upptagen med livet på senare tid, jobben tar mkt tid, fest och vänner. Sen alla framtidsgrejer jag har varit tvungen och ta tag i! Men det ser ljust ut och jag är rätt nöjd med mina beslut.

Jag vill ge er en bildbomb men jag sitter ju som sagt på tåget så jag kan har inte kamerasladden breve mig...

Jag har inte en reserverad plats på tåget så jag väntar typ bara på att någon bajsnödig ragata ska komma och be mig flytta på mig, vilket känns lite jobbigt för har verkligen spridit ut mina saker överallt och orkar inte ta mitt arsle och flytta på mig, så håll tummarna för mig!

Just nu är jag som gladast när jag känner min fulla närvaro i mig själv, har varit väldigt stressad och rusat ifrån mig själv väldigt mkt så när alla bitar är på plats och jag känner ett lugn är jag som lyckligast och jag tror att jag känner så nu. Ett tag kände jag mig rätt genomskinlig som att jag inte hade några konturer och satt framför en kamera men det gick inte och fotta gestalten av ett spöke. Förresten tycker jag att ordet lycklig är ett kravfullt och laddat ord som oftast medför besvikelser för vi alla vill uppnå lycka men ingen vet vad det är. Vi tror att vi ser oss omkring och finner lyckliga människor, glada människor, fina människor med stora leenden. Men vad vet vi egentligen.
För inom alla oss gömmer sig en liten rädd, osäker blekfet svensk men vad har omvärlden med det att göra? därför lägger alla på sig ett stort leende och skrattar genom oren luft, och kommenterar någons byxor från second hand framför. En annan sak Jag inte förstår är varför jag tror att jag ska dö när jag är som lyckligast ? är det för att jag uppskattar livet för sällan och är rädd för att gå miste de som väntar eller tror jag att jag sak bli överkörd innan jag hunnit berätta min nyhet? eller whats the point?? jag säger såhär som slutsatts. Uppskatta, le och va go så blire bra!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0