En tanke angående stress..
Diskuterade det här med den eviga stockholms- stressen med en kollega i dag och det är rätt intressant hur bråttom vi alltid har HEM. Vi springer från jobbet till tunnelbanan, småstressar ner för trapporna, går till den sidan som är närmast uppgången på vår t-bane station hetsar upp för rulltrappan och springer till bussen och ställer oss upp på bussen för att vänta på att gå av för att sen komma hem och göra ingenting, typ glo på tv.
Och de vi stressar så förbaskat mkt om är att få vara ensamma, vi sätter oss gärna på den plats där de är minst folk, blir irriterade om någon kommer och sätter sig breve oss för vi vill ju sitta själva! Finns till och med en dold sthlms-regel om att man ska stå på högra sidan i rulltrapporna så de som har bråttom ska kunna ta sig förbi. Återigen stress! Men vad är det vi stressar så mkt för?? att missa t-banan och få vänta i högst 3-10 min (dagtid) för att sen komma 3-10 min sent hem och göra ..ingenting?
..don't get it och jag är största stressmänniskan ever!
Och de vi stressar så förbaskat mkt om är att få vara ensamma, vi sätter oss gärna på den plats där de är minst folk, blir irriterade om någon kommer och sätter sig breve oss för vi vill ju sitta själva! Finns till och med en dold sthlms-regel om att man ska stå på högra sidan i rulltrapporna så de som har bråttom ska kunna ta sig förbi. Återigen stress! Men vad är det vi stressar så mkt för?? att missa t-banan och få vänta i högst 3-10 min (dagtid) för att sen komma 3-10 min sent hem och göra ..ingenting?
..don't get it och jag är största stressmänniskan ever!
Kommentarer
Trackback
