Gamla inlägg, nya på nytt!
Jag var inne och kollade på mina gamla inlägg och detta var 4 som jag fastnade för..
ons 21 jan- 09
Jag har länge funderat på vad det är som bygger upp varje människas identitet.
Jag är till exempel inne i en period när jag känner att jag måste bygga upp mig själv, jag har länge känt att jag blivit styrd av en annan person och att dennes åsikter var mina åsikter att dennes uttryck blev mina uttryck. Jag kände en rädsla inför att lämna mitt trygga jag. Det finns ett uttryck som lyder så här- Det finns en trygghet i vanor även när dom blivit så stränga att du lider av dem.Och jag känner verkligen att det stämmer.
Varje människa är speciell men vore inte livet tryggare om man kände sig speciell också? om man kände att man är oberoende av dom mest naturliga tingen som finns som exempel att man ska kunna vara sig själv, veta hur man själv fungerar inte ändra på sig bara för att ''passa in''. En väldigt smart person sa till mig häromdagen att ''man ska inte ta körkort om man inte litar på sig själv som förare''.
Det är viktigt att känna sig säker i vem man är, men det är ännu viktigare att lära känna sig själv.
Funderingar kring onödigt. 22 jan -09
Varför säger man saker som bara sårar. Varför frågar man saker som man inte vill veta. Och sen blir man sur över svaret, och säger korkade saker tillbaka som då bara ställer till problem och gör saker och ting ännu värre. Och sen slutar diskussionen bara med att allt blir som en stor försvarsmekanism och man hugger bara på vad den andra säger, blir osams och oj vad onödigt allt blev helt plötsligt.
Ja menar visst klanka ner på varandra eller på någon det gör nog alla av diverse olika anledningar men dem flesta gör det för att dem har så dåligt självförtroende så dem måste klanka ner på andra för att stärka sig själva. De mår bättre av att se ner på andra och tycka att dem själva är så mycket bättre. Sen finns det ju dem som stärker sig själva genom att gå på en psykiskt att berätta för än hur värdelös man är och att man inte duger till någonting man kommer aldrig lyckas med någonting för det finns ingenting man klarar av osv. sen så finns det dem som stärker sig själva genom att bara skylla ifrån sig hela tiden de inbillar sig själva att de inte gjort något fel, allting är bara alla andras fel och de gör aldrig något som är dumt el dåligt. Sen finns det säkert andra vanliga skäl som är mer personliga per individ. Alla har ju sina egna skäl till varför de gör som de gör.
Sen så handlar det också oftast om att vara den mognare i konversationen och det kan ju vara väldigt svårt men det kommer känns bra mycket bättre efteråt om du inte är den som sa alla de taskiga orden. Vi ungdomar måste visa oss mognare och starkare än vad vi gör. För det är vi som tjänar på det fram över, sen är det bara försöka bearbeta allt ont man gjort sina nära och gå vidare på en mycket mognare nivå!
..it's not supposed to hurt this way 20 feb- 09
But sometimes you just have to get over the hard times and bad things you and your dumb brain did in wrong times. this is just one of those things in life you have to get over.
Rättvisa eller trygghet? 10 feb -09
Jag nog tagit det största steget som går att ta. Jag har stampat på min egen rädsla och satt in det till något som jag tror kan bli det bästa jag gjort i mitt liv.
Min pappa försvann innan jag föddes och jag växte då upp med min mamma och mina syskon.
Jag har väl hört både den ena och den andra anledningen till varför det blev som det blev. Och den största och enklaste förklaringen för min mamma var att säga -Nej veronica han vill inte ha med dig och göra!
Så det utgick jag ifrån och det byggde upp som en mur för mig, ja kände verkligen alltid att det var någonting som fattades och jag var så fruktansvärt nyfiken på att träffa honom samtidigt som jag mer eller mindre hatade honom för att han enligt mamma bara drog.
Sen när jag var 12 år så fick jag träffa honom för första gången under en sommar ungefär och det var som en helt ny värld. Ja menar där fanns han helt plötsligt och snällare än vad jag hade föreställt mig, och jag kunde prata med honom jag kunde ställa alla min frågor plus få svar, jag kunde känna att tomheten fylldes. Dock höll det inte så länge för att han och mamma kom på kant med varandra så då blev det att allt bara rann ut i sanden. Åren gick...
Sen nu för kanske 2månader sen så tog jag upp kontakten med honom, jag tog mig mod att skicka iväg ett mejl viste inte om han hade kvar mejladressen eller om han ville höra av mig nu 5 år senare. Jag var helt sjukt nervös.
Men det ville han mer an väl. Han svarade, vi pratade, vi träffades.
Jag kan inte känna mig mer än glad över att jag tog tag i detta och hörde av mig. Allt har gått utmärkt och vi håller på att bygga upp en relation utifrån nuet.
Och med detta har jag för det första lärt mig:
- Att man ska absolut inte vara rädd för att våga. För du kan inte förlora någonting som du inte har.
Och för det andra:
- man ska inte lyssna på andra man ska ta till sig av vad dom säger MEN man ska bilda sin egen uppfattning om det man hör.
