i'm down..
Ja är inte direkt inne i den bästa perioden nu..
Ja jobbar så hårt för att få alla delar i mitt liv att funka.. men jag försöker på fel sätt så istället för att lösa saker skapar jag flera problem.. Jag är typ störd eller något men jag kan verkligen inte lösa visa dilemman !
Ja vill...ja vill så sjukt mkt men ja kan inte.. jag vet inte varför men uppenbarligen så går det bara inte, det har ja ju upptäckt och fått påpekat ett ex antal gånger.
Och ibland mår ja skit men de är inget ja visar utan i stället flummar ja runt och är glad som vanligt bara för att undvika frågor.. för frågor är det värsta. För om nån går in djupt och verkligen bryr sig om svaret så svarar jag. Och det är det jag inte vill, för jag anser att visa saker har inte vissa folk med och göra därför håller jag käften. Uppmärksamhet på det sättet är inget ja känner någon gädje av, därför bryr ja mig inte när folk bryr sig. Vilket också skapar problem och konflikter!
Jag har berättat nästan hela mitt liv för min före detta bästa och närmaste vän som jag också har sabbat allt med.. förvånande !!.. ofta hamnar jag i situationer när jag bara vill messa henne och fråga hur hon mår om ja inte sett henne i skolan på länge för då blir ja lite orolig och då vill ja veta.. men ja gör inte det för att jag tror hon kommer titta på det där och tänka WTF! läsa det och tänka- ofta hon bryr sig, ungefär sen typ radera det... så.. jah.. så bra relation har vi nu för tiden.
Men förutom henne så... nää.. inte ens min underbara ''man'' vet speciellt mkt.. -han säger berätta gumman... -du kan prata med mig..och de gör mig så glad att han säger så, Men det är som att en dörr smälls igen på en gång och tar mina ord med sig. Ja kan inte!! jag vill prata med honom för ja tror att de skulle underlätta lite för oss om vi öppnade oss mer, o han har inte heller haft så lätt han skulle med behöva öppna sig han med, men ingen av oss gör det..
Tror inte att det är så lätt att förstå mig om man inte verkligen känner mig.. vilket min vän gjorde.. trodde jag men sen när vi började prata ut om de som hänt o ja förklara dittan o dattan så fatta hon ingenting.. så.. men va vet ja..din jävla envisa skitunge! :p
Men men nu ska ja sluta sitta här å va patetiskt.. men poäng va väl typ den ökända frasen.. livet är fan inte lätt!!
Åter till o plugga historia-prov
<3
Ja jobbar så hårt för att få alla delar i mitt liv att funka.. men jag försöker på fel sätt så istället för att lösa saker skapar jag flera problem.. Jag är typ störd eller något men jag kan verkligen inte lösa visa dilemman !
Ja vill...ja vill så sjukt mkt men ja kan inte.. jag vet inte varför men uppenbarligen så går det bara inte, det har ja ju upptäckt och fått påpekat ett ex antal gånger.
Och ibland mår ja skit men de är inget ja visar utan i stället flummar ja runt och är glad som vanligt bara för att undvika frågor.. för frågor är det värsta. För om nån går in djupt och verkligen bryr sig om svaret så svarar jag. Och det är det jag inte vill, för jag anser att visa saker har inte vissa folk med och göra därför håller jag käften. Uppmärksamhet på det sättet är inget ja känner någon gädje av, därför bryr ja mig inte när folk bryr sig. Vilket också skapar problem och konflikter!
Jag har berättat nästan hela mitt liv för min före detta bästa och närmaste vän som jag också har sabbat allt med.. förvånande !!.. ofta hamnar jag i situationer när jag bara vill messa henne och fråga hur hon mår om ja inte sett henne i skolan på länge för då blir ja lite orolig och då vill ja veta.. men ja gör inte det för att jag tror hon kommer titta på det där och tänka WTF! läsa det och tänka- ofta hon bryr sig, ungefär sen typ radera det... så.. jah.. så bra relation har vi nu för tiden.
Men förutom henne så... nää.. inte ens min underbara ''man'' vet speciellt mkt.. -han säger berätta gumman... -du kan prata med mig..och de gör mig så glad att han säger så, Men det är som att en dörr smälls igen på en gång och tar mina ord med sig. Ja kan inte!! jag vill prata med honom för ja tror att de skulle underlätta lite för oss om vi öppnade oss mer, o han har inte heller haft så lätt han skulle med behöva öppna sig han med, men ingen av oss gör det..
Tror inte att det är så lätt att förstå mig om man inte verkligen känner mig.. vilket min vän gjorde.. trodde jag men sen när vi började prata ut om de som hänt o ja förklara dittan o dattan så fatta hon ingenting.. så.. men va vet ja..din jävla envisa skitunge! :p
Men men nu ska ja sluta sitta här å va patetiskt.. men poäng va väl typ den ökända frasen.. livet är fan inte lätt!!
Åter till o plugga historia-prov
<3
Kommentarer
Trackback
