Funderingar kring onödigt.
Varför säger man saker som bara sårar. Varför frågar man saker som man inte vill veta. Och sen blir man sur över svaret, och säger korkade saker tillbaka som då bara ställer till problem och gör saker och ting ännu värre. Och sen slutar diskussionen bara med att allt blir som en stor försvarsmekanism och man hugger bara på vad den andra säger, blir osams och oj vad onödigt allt blev helt plötsligt.
Ja menar visst klanka ner på varandra eller på någon det gör nog alla av diverse olika anledningar men dem flesta gör det för att dem har så dåligt självförtroende så dem måste klanka ner på andra för att stärka sig själva. De mår bättre av att se ner på andra och tycka att dem själva är så mycket bättre. Sen finns det ju dem som stärker sig själva genom att gå på en psykiskt att berätta för än hur värdelös man är och att man inte duger till någonting man kommer aldrig lyckas med någonting för det finns ingenting man klarar av osv. sen så finns det dem som stärker sig själva genom att bara skylla ifrån sig hela tiden de inbillar sig själva att de inte gjort något fel, allting är bara alla andras fel och de gör aldrig något som är dumt el dåligt. Sen finns det säkert andra vanliga skäl som är mer personliga per individ. Alla har ju sina egna skäl till varför de gör som de gör.
Sen så handlar det också oftast om att vara den mognare i konversationen och det kan ju vara väldigt svårt men det kommer känns bra mycket bättre efteråt om du inte är den som sa alla de taskiga orden. Vi ungdomar måste visa oss mognare och starkare än vad vi gör. För det är vi som tjänar på det fram över, sen är det bara försöka bearbeta allt ont man gjort sina nära och gå vidare på en mycket mognare nivå!
